”Livsuppehållande/medicinsk apparatur får inte bugga.”

Därför existerar testbaserad utveckling eftersom det är grundläggande för kvalitén på produkten.
Reduktion av buggar minskar även projektets totala kostnad efter det är klart och kan förlänga livslängden på produkten. Däremot är det som med IT-säkerhet. Det kostar oproportionerligt mycket att buggstäda en produkt så mycket att den anses buggfri(beroende på storlek). Man får som utvecklare välja en gräns på detta och skapa en plan för produktens liv efter att den kommit ut. Detta gäller givetvis för allt utom medicinsk utrustning och styrsystem för fordon exempelvis. Därför är utvecklingskostnaderna i vissa fall otroligt stora. Tänk astronauterna.
Skala(för att uppnå kvalité);
defects/KLOC
1 bug -> 10 rader kod = oerfaren programmerare
1 bug -> 100 rader kod = erfaren programmerare
1 bug -> 1000 rader kod = kvalité och är dyrt. [kräver i princip en oberoende entitet som hårdtestar]
Toyota Prius befarades ha buggat sig innan problemet undersöktes. Sthlms Tunnelbana använder ett mekaniskt reläsystem som är så buggfritt att man inte bytar ut det mot ett mjukvarusystem, det har använts sedan 70-talet.
